.

SKRIVER AV MIG

(Bilden hör inte ihop med texten)

Du som betyder så jävla mycket. Utan dej vore jag inte den jag är idag, jag älskar dej något otroligt. Du, just du, har byggt upp mitt självförtroende så otroligt mycket. Jag är nöjd med den jag är och hur jag ser ut. Tänk att ha dej på min sida, att känna att man alltid kan vända sig till någon, även om jag inte behöver. Att du någon, finns just där...inte för vem som helst, utan för just MIG. Jag tänker på minnerna med dej, jag tänker på det vi gått igenom & dem underbara stunder vi bara har glömt bort allt annat runt omkring. Att allt har känts förjävligt vissa stunder, man har vetat att man har gjort fel, men det är för att vi vet att tillslut, kommer komma tillbaka till varann. Jag vet hur det känns, DU vet hur det känns, det var bra! Om vi inte hade klarat oss igenom det nu, hur fan skulle vi gjort senare, när det skulle handla om värre saker? Du är min syster, nej mer än så! Du är min andra halva, dagar utan dej är inte dem samma. Jag har äntligen kunnat slappna av. Inte behöva tänka på allt du gör & hur du tänker. Hur dem tycker jag ser ut & hur dem tycker jag är. Jag har ju dej, någon jag aldrig släpper. Om det är någon jag vill spendera mina sista dagar med är det DU, Justin Bieber & en annan person som du väl vet vem det är. Ni som inte känner oss, och ni som inte har följt oss i allt vi har gått egenom har ingenting att säga eller tillägga. Egentligen kan INGEN säga eller göra något åt det. Bara du & jag. Sommaren 09 och-10, tackvare dej blev dem till dem bästa sommrarna i mitt liv. Jag var rädd, att om inget hände skulle jag vara den, den som satt kvar där. Helt ensam, inte vågat ta första steget, vågat gå fram och ta den där onödiga disskutionen face to face. Men sen kom DU, åhhh! Mitt första intryck av dej, hm...jag kände dej inte alls. Du trodde jag var tjock & alltid käkade godis. "Tackvare" en liten person, som spred ett viss ryckte om mig, haha! Kanske var sant, men inte allt om man säger så! Du var söt, gullig, jävligt snygg & alla ville vara med dej. Förstår att det var jobbigt att möta allas blickar. Men vafan, du var ny, populär, alla ville vara i dina kläder. Alla ville vara som du. Och alla killar stod i kö för dej. Nu när jag känt dej i 2-3 år, määrker jag att det samtidigt som det har vart skit vissa tider, att det har vart den bästa tiden i mitt liv. Jag kan ärligt inte se mig ett liv utan dej idag. Hur sjutton skulle det vara? Jag har insett att det finns hopp & skit. Tack vare dej vaknar jag med ett leénde på läpparna! Jag går till skolan utan att ha ont i magen. Jag kämpar tills det sista. Du är den ända som känner mitt riktiga jag. Du är den enda jag kan vara mig själv med, och berätta allt för. Jag behöver inte låtsas. Jag behöver inte vara orolig att du helt plöstsligt ska lämna mig, jag känner mig trygg. Oavsett om jag skriver tre ord, eller femtioelva rader så vet du att jag älskar dej & att jag aldrig skulle kunna leva utan dej. Du och jag har gått igenom en hel del, bra & dåligt! Oavsett vad, så kommr du alltd vara min andra halva. Jag Älskar Dej!

dedär va till mig va! :D fet grymt!! hha och jag e schyst också :P hahha nej gud, älskar dig godismalin!! :D<333