.

Jag trodde jag...jag trodde du...jag trodde alldeles för mycket. Jag bryr mig inte längre...tiden var vår. Inte längre, nu är den din. Jag kan inget göra..jag vill inget göra. Jag tar skit, dag ut & dag in. Det är ingen som förstår. Du kanske säger att du är ledsen, men vad fan är jag? Du gör inget, tror att jag är okej. Du lovade saker du aldrig hållit. Bara något som flög ur dej...jag trodde bättre..jag visste inte, jag trodde. Allt jag gjort för dej, är borta/försvunnet/glömt. Ingen som orkar bry sig, nu när du har berättat...ingen som vill tro det som är sant! Du skulle ändå inte tro på det...du skulle inte förstå! Jag visste det ända från början, jag kände det på mig! Du har gjort något, jag trodde någon skulle göra..men fan heller du! Du var någon jag trodde på alldeles för mycket. Någon jag kände att jag kunde lita på i alla sätt och vis. Jag vänder mig till folk för att jag behöver det. Jag bryr mig inte vad folk tycker eller tror. Jag är mig själv...ingen som måste leva efter dina order...jag fattar inte, nu när jag tänker efter, hur jag kunde? Jag känner mig så mycket friare nu, jag skulle gjort det för länge sedan. Du har aldrig lyssnat på mig när jag behövt det som mest. När jag vart ledsen eller behövt någon att snacka med, har inte du vart den första! Jag har andra vänner som står mig närmare på ett mycket bättre sett..inte för samma intressen, eller stil. Inte är "rädd" för att dem ska "härma" eller såra..några som alltid finns där. Vad som än händer. Jag tänker inte nu släppa allt & säga att allt är okej..för det är det inte. Om du tror att tiden läker alla sår, har du fel..får ärren kvar består! Jag kommer alltid bära på sanningen & lögnen. Jag kommer minnas det lika väl när jag sitter i gungstolen på ålderdomshemmet. Jag kommer aldrig släppa allt för gott & tro att jag mår bättre sen. Jag mår inte bättre, jo, jag mår bättre om jag går vidare, visar att jag inte är någon som ger upp och klappar någon på axeln så lätt. Jag vet att jag vart det tidigare, men det här är min chans att visa att jag inte är det! Sen för att få mig må lite extra dåligt går du & snackar skit om mig bakom min rygg så att du ska verka bättre, och trycka ner mig. Om du så tror att du mår bättre av det, och kommer få ett bättre liv så fortsätt! Mig skadar det inte, inte längre i alla fall. Jag har fått skit så det räcker..sen att jag aldrig får säga mitt ord. Jag måste följa din order och lag...annars är jag ju knäpp?dum?patetisk?från vettet?helt jävla puckad? Om du så tycker det får du väl göra det! Jag ORKAR inte bry mig mera...

Livet går vidare, visst, det hoppas jag verkligen! Nu behöver jag mer än annat, goda vänner som stöttar & ser förbi alla mina nackdelar! För jag vet att jag har några, dem är lätta att se förbi men du kunde se dem tydligare än någon annan. Bra eller dåligt? Inte tror jag att det var särkillt bra i alla fall..jag vet inte mycket om dej! Men jag vet tillräckligt! Och jag vet att du har förändrats, och jag vet att du har gjort fel. Jag vet att du är någon jag aldrig kommer kunna lita på och jag vet att du & jag aldrig kommer funka igen..tider var då & den var hyffsad. Vi har gått igenom mycket, mycket jag inte ångrar! Minnen jag saknar, men nu kan jag ärligt inte tänka mig göra om dem med dej. Det var bra då, och jag är nöjd över det som vart! Jag vill inte gå igeom samma skit igen..först ha allt jättebra..sen småbråka..blir bara mer & mer..sen kommer man över det & sist av allt får man denhär stora feta smällen. Mitt på allt i hopa...det är då man tror att man kan lösa allt tillsammans som förut. Med allt man gått igenom, men tyvärr så tar det slut. Om man har blivit så illa behandlad vill man inte ens bli vänner igen! Jag har nu tänkt, tänkt och åter igen tänkt, tänkt igenom allt. Gång efter gång..tänkt om det var rätt gjort. Nu kan jag konstatera att det jag gjort är 110% rätt. Jag orkar och vill inte fortsätta, allt blir bara större och större. Ärligt har vissa betett sig som småbarn. Vissa tar det seriöst(lite för seriöst) medans andra bara "lyssnar" och sen springer iväg efter nån boll...rykterna går & dem skapar egna. Varför kan ingen förstå att jag mår åligt utav allt ihopa? Jag kanske inte alltid vill prata om det, jag kanske vill göra andra saker & glömma bort allt. bygga upp nya minnen, bättre! Det är svårt när ingen vill lyssna...men det är bara jag! Inget som ni ska behöva slösa tid åt eller på!